Idag har jag diskat och sjungit sånger för min far, som naturligtvis inte kunde höra mig eftersom vi befinner oss 63 kilometer ifrån varandra. Jag har aldrig känt mig bekväm med någon som helst alternativ röstanvändning per telefon. Antalet människor jag överhuvudtaget svarar åt är överraskande litet. Således är det sista jag gör innan jag går och lägger mig att radera bort dagens rödstämplade samtal i logghistoriken.
Egentligen är jag för gammeldags lagd för utlevd skrift i icke-greppbar form. I mina drömmar pressar jag eget papper i träram, soltorkar arken på björkmellanspända klädstreck och pryder dem med omsorgsfullt avrunnet hornbläck. Fjäderpenna. Unket skulle det dofta, jordlikt. Som kittelhuden mellan tårna på ett barfotabarn.
Jag har inte tid. Ändå sitter jag sysslolös.
