Sandhammaren ...

Absolut en klicka-på-bild!

... ligger bara kanske 2 mil österut från Ystad; man kör längs Österleden mot Simrishamn, svänger höger vid korset till Kåseberga .., men i n t e in till byn, utan fortsätter rakt fram .., förbi Stockholmsgården på vänster sida och förbi Backagården ..., sedan kommer man till skylten där det står Sandhammaren och då svänger man av till höger.

Bered er på att där kan vara knepigt att hitta parkeringsplats .., men när ni har gjort det, då kliver ni rakt in i paradiset!

En kiosk finns där man kan handla korv eller glass och tidningar, och toaletter finns runt hörnet också.



Men man måste vara påpasslig ..."gå ut, men simma in!" står det på en skylt.

Idag har jag glömt baddräkten hemma, så det blir inget bad.

Men en annan dag ..., då!

En vanlig dag

Ledig dag blir Sandhammaren tillsammans med gästerna från Alingsås.
Stranden är jättelik .., bred och inbjudande .., vågorna höga.

Jag lägger mig raklång i sanden och tittar mot himlen.

Orden räcker inte till.



I Backagården köper jag stäppsalvia och en akleja; jag ska sätta dem på min stentrappa, den som vetter ut mot gatan och kanske fungerar det inte alls, men då vet jag i alla fall det.

Och så skippar jag tankar på att hushålla med pengarna och bestämmer mig för den där svindelvackra adressboken som jag så många gånger har hållit i min hand.

Den är grön och somrig och bara så fin!

Mannen som står bakom kassan är en snälling.

Han säger att han varit i affären och handlat, "men nånting fattades liksom ., tills jag upptäckte att du inte var där och då frågade jag ..?" säger han och ler så vänligt.

Små guldstjärneord som värmer hjärtat en vanlig onsdag.

Efteråt, när vi har kommit åter till Ystad, går jag en sväng på stan och köper en fin penna att fylla i adresserna i den lilla gröna boken och så handlar jag ett par sandaler eller "gå-skor", så nu kan jag hasta iväg ut i Sandskogen och förbränna kalorier bäst jag vill.

(Jaså, det bästa är att inte alls äta upp dem ..? Det var minsann nåt nytt!)

Ett bonusmåndagsfönster ...

"Hej Elisabet,

Jag blir så glad varje gång jag läser din blogg, så jag vill bidra med ett lite mer "spejsat" fönster från Hasslö i Blekinge.

Hoppas att din sommar blir helt underbar!

Louise "

Annorlundaliv ...

Här står han, den där kaxige lille sprätten.

Det är mycket som har blivit annorlunda för Pelle.
Först får han, vid tämligen hög ålder, flytta från landet till stan.
Från ett hus och stora ängar, till ynka 31 kvm.
Och så förlorar han mandomen.
Sedan lär han sig att åka tåg och hamnar i landet Halland .., han blir van vid stora ytor och ett gult trähus med två våningar .., han ligger och gottar sig under stora syrénbusken och han får återvända till den där lilla lägenheten igen.
Och vi får besök av bloggvännen från västmanland som får ett eget bo på soffan Ektorp och Pelle vänjer sig vid det också och börjar sova på stora slagbordet, i stället för hos matte, i sängen.
Han får träffa hunden Mirre, hemifrånkerstin och Maja och Svenne!
Knappt har västmanländskan givit sig iväg och Pelle har just intagit Sin Fåtölj igen och suckat och pustat, så ringer det på dörren.
Å, där är ett sällskap från Alingsås och en av dem, hon som heter Elenor och är en f.d. svägerska till Pelles matte, henne känner han minsann igen från åren på landet, för där hälsade hon på ibland.
Men det är inte nog med det .., två små hundar gör alingsåsarna sällskap; Dino och Theo!
Nu tycker Pelle att det faktiskt börjar att gå för långt.
Dino övernattar dessutom i lilla lägenheten och så snart Dinos matte har tagit honom på promenad, hoppar Pelle upp i loppisfåtöljen och pustar ut.
Lyckan varar inte länge.
Nu är han tillbaka, den där lille tussen som igårkväll mopsade sig och morrade lite.
Pelle blänger bara på honom.
"Försök du .., det här är mitt hem ...!" tänker han nog.



För Pelles matte har tillvaron också förändrats.
Plötsligt en onsdagmorgon sitter en pensionatsvärd och läser Sydsvenskan vid hennes slagbord.

Dagens fönster ...

"Ett litet fönster från Tanum Strand lite söder om Grebbestad.
Mitt ibland alla nybyggda stugor så fanns det några fina sjöbodar.

Ah det gôtt från en regnig Sola stad!

Turtlan"

Överraskning ...

Först kommer före detta svägerskan och hennes goda vänner på besök.

Den först nämnda ska bo hos mig i en veckas tid och det ska bli hur trevligt som helst; jag arbetar ju från torsdag och hela långa helgen, men hon klarar sig själv.

Lilla hunden Dino följer också med, samt vännernas hund Teo.
(Men vännerna och Teo huserar i Anders och Hannahs lägenhet).

Detta blir för mycket för Pelle som plötsligt börjar bita i sin svans och jag stänger in honom i köket, så han får det lugnt.

Nu är jag fullkomligt övertygad om att det är stress som utlöser det hela ., - svansbitandet - ty första omgången inträffade när mamma hade dött och då var jag säkert superinutistressad även om jag kanske inte insåg det själv.

Men just nu är det hundrastning på gång och sedan blir det bara ett av de små liven som ska vara här och ikväll eller rättare sagt: i natt .., får jag ännu ett besök.

Tänka sig .., då kommer herr Skeppare/Pensionatsvärd med tåget från Landskrona för att hälsa på och ordna lite attiraljer till båten!

Och i morgon är jag ledig .., dundersnuvan är på tillbakagång och Allsång på Skansen lockar mig inte det minsta längre och då har det gått långt.

Just så är det.

Fyra vänsterhänder på väg till Portugal ..

Från vänster Anders, så kommer Annas hand .., silverklockehanden är nog Hannahs och den med ådror .., torde då vara Mickes.

Åååå, så glad jag blir över den bilden!

(Och säkert slår dom vad över hur lång tid det tar innan bilden ligger ute på bloggen!)

fullständigt fantastiska fotografier finner du här!

Tidsfördriv ...

... är ett hemskt ord.

Att fördriva den tid har man fått sig tillräknad!

Men om man har tid över .., då är det helt perfekt att ligga på soffan med Vickspåsen inom räckhåll och lyssna till den här mannen.

Baklängesåkning ...

I den där flätade rottingkorgen finns nästan hela mitt liv, känns det som.
Där finns till exemepl ett nästan urblekt kort av en snart tolvårig Maria på besök hos sin mormor i Bolivia.
Titta på flickan längst till vänster!
Hon bär en t-shirt som någon vänlig malåbo har skänkt och där är en plastkasse från min dåvarande arbetsplats; Ica Nilahallen.
En hel månad eller mer än så, tillbringade Maria hos mormor och alla hjälpbehövande indianer.



Och här, en bild av en liten Anders som sitter på gräsmattan och mumsar på sur rabarber.
I rabarberbladet har jag hällt lite strösocker.
Han har skrubbsår på armen och fläckiga shorts.



Och Anna som rensar fisk!
Det är i början av 80-talet när bilden tas.
Kanske är Anna fem eller sex år?
Då händer det att grannen, tant Margareta, låter Anna följa med och ta upp nät på sjön .., efteråt hängs näten upp på tork på klädlinorna.
Nästan varje morgon ser man Margareta pyssla med näten .., hon "grer ut" tjorvet som har blivit under natten, skakar om och tittar efter om det blivit bra?
Trädgårdsdynan som Anna sitter på, är trendigt brunorange och om jag inte missminner mig, inhandlad på B&W i Kungsängen.

Litet eller stort besök ..

Anna i soffan. Påslakanet doftar mormor.
Det var just det påslakanet hon hade över sig den dagen hon dog. Det är ännu otvättat.

... och jag ligger på soffan och pratar med pensionatsvärden som sitter i sin båt och det är då som jag upptäcker dottern som står utanför mitt fönster och gluttar in!

Sicken glädje!

Och det visar sig att hon och mågen har varit ute och motionerat (det måste väl vara ett arv från hennes pappa eller morfar .., några andra motionärer finns liksom inte i vår släkt ...?).

"Men ååå, det är ju Anna!!" säger jag till pensionatsvärden.

Det blir kaffe och färskt bröd från Möllers och jag blir så glad, så glad och efter en stund dyker Anders och Hannah upp och Anders har med sig ännu ett bröd och så blir det prat och mera prat.



I små korgar har jag egenhändigt gjorda vykort som samlats under årens lopp.
Som vanligt sitter Anna och bläddrar bland korten.
"Å, men kolla ..!" säger hon leende.
Och Anders säger att jo, den bilden kommer han ihåg, det var i Frankrike alldeles vid havet och stranden .., det var den glassmannen som sålde sina varor från något som liknade en husvagn och varje dag i en veckas tid köpte Anders samma sorts glass och den sista dagen på vår semester, då bjöd mannen så generöst den lille lintotten på glass.
Det är just detta som syns på bilden.
Det allra sista inköpet ..., Anders som strääääcker sig för att ta emot glassen.



Micke sitter intill och bläddrar i Bonniers stora världsatlas.
"Hit är det vi ska ...!" säger han och pekar.
Portugal.
I kväll vid halv nio är dom framme vid sitt hotell, om allt går som det ska.



Anders frågar om jag har kvar boken om "Petter och hans fyra getter"?
Det har jag inte, så det blir högläsning .., utan bok .., och Anna och Anders fyller i när jag läser.

"I sin stuga bodde ...... (Petter) ..., med sin katt och ....(fyra getter).
Första geten hette ...(Röd) ..., den åt bara ....(smör och bröd).

Så där låter det.
Nästan allt kommer dom ihåg.

Jag har verkligen inte varit någon bra lek-mamma, men jag var flitig på att läsa för alla tre barnen och nu blir jag alldeles varm av glädje över att dom så väl kommer ihåg.



Hannah i gröna loppisfåtöljen.

"Vi måste åka och växla pengar nu ...", säger hon till Anders.

Och lite pratar vi om jobbet på affären och jag frågar om hon har fått något besked om intagningen i Lund. Hannah vill läsa till socionom.

"Nej, mamma får kolla medan vi är borta ...", säger hon leende.

Och så blir det hejdåkramar och alla fyra tackar för sig och ger sig av.

När jag står i fönstret ser jag Anders och Hannah skutta iväg hem till sig, bara tvärs över gatan.

Armarna om varandra.

Så mycket förväntan i luften, tänker jag.

Nya tider ...

Nittonhundrasextionio, då är ag femton år, står jag så gott som varje eftermiddag vid en väggtelefon på Tempo i Lycksele och ringer hem till Malå.

0953 - 10043

Det är nästan alltid min pappa som svarar, - mamma arbetar förstås -.

Korta samtal.

Som fragment bara.

"Ja, hej det är jag .. hur är det ..?"

"Jo, hä är ......, jag har varit ute och jagat idag och skjutit en hare ..., du vet Sessan, hon drev tappfritt i 90 minuter .., det är inte dåligt... och mamma är på sjukstugan .., hon är jour i natt."

Sen får pappa bråttom att avsluta samtalet.

"Nu ska vi sluta .., hä blir dyrt det här ...", säger han.

Pappa har då sju år kvar att leva, men det vet jag förstås inte då.

Det är telefonkiosker som gäller.
Mobiltelefoner finns förstås inte; man inte ens hört ordet.

Telefonkort finns inte heller.
Man måste ha mynt.

Och tänka sig, att hade någon sagt att jag någon gång i mitt liv skulle ha en dator på mitt bord hemma hos mig själv och att jag från den skulle kunna skicka bilder och prata med min syster i Australien, ja, t.om. göra bankärenden .., eller att var och varannan människa skulle ha en liten bärbar telefon (som också är en kamera och som man kan surfa runt med) i handväskan eller byxfickan, då hade jag nog kallat på ambulans för färd till en psykiatrisk klinik och det hade inte varit undertecknad som legat på båren.

Nu .., sätter man sig vid slagbordet och upptäcker att ens son har kontaktat sin mamma klockan 23.36 en måndagkväll i juli.

Morgon ...

Bäckvikens hamn på Ven.


Dunderförkyld.

Tappad röst.

Huvudvärk.

Hungrig.

Vicks Citron.

Kattkel.

Mjaaau.

Sydsvenskan.

Panodilsaknad.

Filmjölk.

Öppet fönster.

Mörkblå himmel.

P1.

Kina.

Dusch.

Tisdagsfönstret ...

... finns på ön Ven, utanför Landskrona.

Till bettankax ...

... ja, det finns kanske några andra damer eller herrar som också tycker att den italienska tv-serien med kommisarie Montalbano är något alldeles extra.

Vackra naturscenerier, till exempel.

Och tjusiga kläder.

För att inte tala om själva språket.

Yngsta-dotter-besök ...

I morgon ger sig Anders och Hannah och Anna och Micke iväg till Portugal på semester.

Och idag får mamman fint besök av en glad och sprallig yngsta dotter, som på den här bilden är så lik sin moster i Australien .., ja, hon har också ett sånt där gapskratt.



Och det bläddras i en bok om hundar.



"Kolla mamma, precis likadana ben som Nelly har!" säger Anna smajlande.

Sedan åker hon iväg med sin Micke och med lillebrorsan och min gardin fladdrar i vinden och jag suger på en Vicks halstablett och hostar och hostar och är "göralös" och tycker inte om att gå här inom trettioen kvadradmeter och egentligen skulle jag nog vara hemma i morgon, men fyyy, vad jag långleds just nu!

"Ven, tur och retur, tack ...".

Och bloggvänner med ont om tid, uppmanas att bums skutta vidare till andra bloggar.



Bussen står och väntar utanför järnvägsstationen i Landskrona och tillsammans med andra resenärer chansar vi på att det är den som ska ta oss till färjeläget.

Det är det.

Chauffören är på omåttligt dåligt humör och läxar upp oss efter noter.

"Ni måste förstå att jag inte kan stå här och vänta hur länge som helst och jag är redan sex minuter försenad ...!" säger han och jag noterar att mannens kinder är illandes röda.

Ingenting förstår vi.
Och så kör han i någon minuts tid och så börjar han om igen.

Nu vänder han sig om och upprepar allting .., högt ..., att såna som vi (inte bara ellis och jag själv) gör att tidtabellen inte hålls och till sist får jag nog och går fram till honom och frågar hur han har tänkt sig att resenärer som kommer med tåget och dessutom inte känner till ett dugg om Landskronas lokaltrafik .., hur ska vi veta att bussen är försenad och är det meningen kanske att man ska ha spikskor på sig och ligga i startblocken så snart man klivit ut ur tåget och om nu bussen var så försenad, varför stod han alls kvar och väntade?

"Ni kan fråga några kamrater eller kolla tidtabellen så ni vet!" säger chauffören då och fortsätter sitt ältande.

Då ger jag upp och vi är många i bussen som nog tycker att den mannen borde lägga sig lite tidigare nästa kväll, för uppenbarligen har han vaknat på alldeles fel sida.

Och när vi kommer till hamnen och ska skynda oss till färjan, då dråsar Ellis i asfalten - PANG! bara - och i några sekunder ligger hon blick stilla på mage och jag tänker att "åååå, nu får jag inte träffa pensionatsvärden!" ... "nu blir det sjukhus och hjärnskakning ...,stackars ellis!" men det blir det inte .., däremot ett sönderskrapat knä och förfärligt ont.
Ajajaj!



Färjan lägger till i Bäckvikens hamn och nästan genast upptäcker vi pensionatvärdens segelbåt som ligger ungefär där den blå pilen visar.



Ombord finns, förutom herr Skeppare, även hans dotter Hilda och hennes pojkvän Patrik, vilka har varit skepparen behjälplig under seglatsen från Halmstad.
Det är nämligen så att startmotorn inte fungerar som den ska.


"Nä .., det här går a l d r i g! Tänk, om jag ramlar ner i vattnet!" säger Ellis bekymrat.
På kajkanten står Herr Skeppare och säger att hon kan vara alldeles lugn, han ska ta emot henne.

Vare sig ellis eller jag själv är några baletthoppor och ingen av oss har gjort några närmare segelbåtsexpeditoner och att ta sig från kajkanten till båten eller därifrån .., är inte det allra enklaste.
Har man därtill en skadad högerfot så ....



"Så där ja .., det går ju jättebra .., ta min hand nu!" säger Skepparen.
Och ser man på .., lätt som en plätt tar hon sig över!

I nästan sju timmar blir vi ombord på båten.


Pensionatsvärden/herr Skeppare och bloggmadamen löser korsord.
Fast mest är det den senare som löser ....
Bilden togs av Den Skadade Madamen.

Det blir allt från korsorsdlösande till kaffe och medhavt Möllersbröd .., och så sårbehandling av västmanländskans sargade knä.


Och ett smärre mirakel är det ju att hennes linnebyxor inte gick sönder!

Skepparen tar fram nödvändiga attiraljer.
Bomull, Alsolsprit och plåster.



Så där ja.
Det är nästan som på en akutmottagning.



Och min avlagda elastiska binda finns också på plats och bloggmadamen som minsann icke allenast är kassörska, utan dessutom, tro det eller ej, har avlagt högre examen som leg. vårdbiträde erbjuder sig schangdobelt att lägga om förbandet, men se det vill den skadade damen själv göra.
Jaha, ja.



Sen börjar hon må riktigt bra.

"Tänk, det är ju helt ofattbart att jag som aldrig tyckt om att vara på havet, tycker att det är riktigt trevligt!" säger Ellis.

I bakgrunden skymtar små pyttiga hus med punschverandor.



Att träffa pensionatsvärden efter en veckas uppehåll, känns som bäst.
På väg in till hamnen nästan gömmer jag mig på båten.

"Åååå, det känns så piiinsamt!" säger jag till ellis, som tittar på mig som vore jag förryckt.
Sen säger hon att ..., "du har inte fler pinsamheter än andra Elisabet, men dom är .., ja, lite annorlunda."
Så är det.
Var gång jag kommer med tåget till Halmstad ber jag pensionatsvärden att inte möta mig på perrongen .., jag vill själv gå till bilen och till honom.
Nu är det liksom bakvänt.
Den där terapin borde snarast bokas in.
Men åååå, vad jag tycker om att ligga raklång med huvudet i den mannens knä!
Och medan den skadade västmanländskan kurerar sig ombord på segelbåten, blir det ett kvällsdopp en bit därifrån för den övriga besättningen.
Några danskar övar dykning med tuber intill.
Jag upptäcker en enda manet i vattnet.


Kolla nu västmanländskans lugna och trygga kroppshållning!
Är detta en madame som har varit rädd för att vara på sjön?

I hamnen, alldeles intill oss ligger en så vacker träbåt och där sitter två unga solbrända män och inmundigar en kulinarisk måltid i form av ravioli på burk.
Ouppvärmd.

Det visar sig att den hitre mannen, (som för övrigt har vansinnigt vackra händer!) precis som pensionatsvärden, är från Ljungby i Småland.

"... nej, vi ska segla till Nynäshamn ...", säger mannen.



Inom loppet av en vecka har mina tre par skor gått sönder.
Nej, jag har inte enbart tre par .., jag har faktiskt fyra.
Att älsklingssandalernas limning har havererat gör mig förfärligt dyster, men herr Skeppare vet genast på råd och fixar fram lim .., en tandpetare och en bit tidningspapper.



Och vips, har han fixat skorna!



"Nu måste ni vara lite tysta .., det är sjörapport ...!" säger han sedan.



Ellis eller jag själv frågar hur långt det är från Ven till Ystad och då åker sjökorten fram.

"Håll här du ellis ..!" säger Skepparen.



Och så lägger han linjalen längs kortet och måttar och Ellis skrattar och säger att ..."jaha .., det är alltså fyra linjaler eller möjligen sex till Ystad ...?"




En annan jättelång dansk segelbåt lägger till intill raviolimännens lilla trävariant.
På den båten, den danska, står en foxterrier och spanar ut över den Kulinariska Måltiden.
Det doftar kanske gott.



Och jag ligger raklång och tittar upp mot himlen.
Vickar på tårna.
Gottar mig.



Sjösjuk?
Inte det minsta.
Inte vid kaj, i alla fall.
Och ovädersmolnen kommer seglande in över lilla ön.



Klockan 21.00 lämnar färjan hamnen i Bäckviken.
En halvtimme tar överfarten och det gungar friskt och Ellis ler hysteriskt lite krampaktigt och tänker kanske på sjöhaverie och hur långt det är till land och orkar hon simma så långt med sin tilltygade vrist?

Ni tror det kanske inte, men på bussen som tar oss till stationen, där väntar nu ännu en sur chaufför som muttrar över långsamma passagerare!

Allt uppvägs dock av den helt UNDERBARE tågvärden på Öresundståget till Malmö; en man som kunde vara bror till Louis Armstrong eller nåt sånt .. och den mannen sprider så mycket solsken och värme så det är inte sant!

När vi närmar oss Malmö Central säger han i högtalaren på sin svensk-amerikanska dialekt att vi nu är framme och att tåget går vidare till "wonderful Copenhagen och jag önskar en alla en riktigt, riktigt trrrrevlig kwell ..." och lite till och alla ler och blir glada och när tågvärden sedan kommer gående längs kupén, då hörs applåder!

Det är sant.

Och jag tänker att den mannen borde leda kurser för surputtriga busschaufförer från Landskrona, den saken är i alla fall säker!

(Och sedan blev förstås tåget till Ystad 25 minuter försenat och jag började nysa nåt hemskt ... och ellis hade ont i foten, men på det hela taget blev detta en sån härlig liten utflykt!)

Just så var det.

Ellis sa...

Det känns så fint att veta att man har en Riktig Vän som alltid osjälviskt har ens bästa i åtanke. ;) ;)
Haha!

Ja, det var en helt skruvad dag men alldeles fantastiskt härlig och rolig!

PV! Tusen tack för en härlig eftermiddag! :-) Speciellt tack för den trygga handen som gjorde att jag vågade ta det där klivet - både mentalt och fysiskt.

Till er andra som läser detta - det där gapet mellan båt och kaj kanske ser litet ut, men i verkligheten var det 5 meter. Minst.
;) ;) ;)

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Skickar en bild av ett fönster i stugan, tagen mot sjön i juni.

Kram Jom."

Här råder sjukstugeläge.

Ellis snavade på asfalten i Landskrona och stöp handlöst i gatan (haltar nu fram) och bloggmadamen är vrålförkyld och hemma från affären.

Bilder från Ven och berättelsen om den sure busschauffören som läxade upp oss rejält .., och om den tyske mannen som fick ett hysteriskt utbrott på perrongen i Malmö ..., och om den unge gossen på hamburgerrestaurangen som nog borde byta arbetsplats .., och om hur ellis övervinner sin rädsla för ... ,allt det kommer senare när sjukläget förbättrats.

Adios amigos!

Mera äventyr ...

Om man arbetar hela sommaren eller i alla fall har hela fem veckor kvar till sin semester .., då känns det om möjligt ännu viktigare att Ta Vara På de dagar man har fritt.

Igår blev det Helsingborg och Kävlinge.

Och idag govänner .., ämnar ellis och bloggmadamen packa sina ryggsäckar med kaffe och mackor och säkert hamnar där också en anorak utifall-att-det-börjar-att-regna .., och så tar damerna tolvtåget till Malmö och byter till nästa tåg .., hoppar av i Landskrona och slutmålet blir då detta.

Där väntar hopefully en segelbåt med besättning.

Och det är skepparens vänsterhand ni ser på bilden.

Herr Bagge ...

Vännen herr Nilsson är flink med sin herr Canon och nu har han fångat en härlig skalbagge och tänk, när jag ser själva skölden .., då tycker jag att den påminner om skinnet i en gammal engelsk soffa .., ni vet .., en sån där välanvänd historia.

Men lille herr Bagge .. har han tappat sitt vänstra framben, tro?

Söndagmorgon ...

Himlen är gråmulen .., vinden friskar i lite.

Prat om relationer från radions P4.

Tangentbordsknatter från soffan .., det är ellis som är vaken och alert.

Kaffebryggaren sörrrplar.

Och i min inkorg hittar jag ett mail frå min storasyster i Australien, hon som dråsade ner från ett träd när det skulle beskäras.

Så här skriver hon.

"Grått och kallt, regnet hänger i luften - lyckliga du som har sommar.
I tisdags var jag till frissan och klipte bort håret på andra sidan, så nu är jag en riktig skinhead, fy sjutton och håret som växer upp är helt annorunda mot mitt vanliga, mycket grövre och mörkare!!!!!
Och styrkan sitter tydligen i håret för i onsdags var jag jättedålig igen - skitont i magen och jag spydde hela dagen. Inte mycket bättre i torsdags, men då övergick det hela till en konstig migrän på fel sida!! Tog en av mina supertabletter som kostar 8 dollar styck och sen har jag varit OK.
Men det är dåligt med orken - känner mig ganska lealös.
I morse efter frukost och tidningsläsande så städade jag kylskåpet grundligt vilket verkligen var välbehövligt. Sedan vattade jag alla krukväxter utmhus och snart skall jag ta Janne med på en promenad. Han vill ju inte att jag skall gå ensam än!!!

Kramar
Birgitta."

Dagens fönster ...

..., kommer från Ystad.

Från klostret.

Bilden togs av ellis.

Ledig lördag ...

.... blir besök i Engelska Bokcaféet .., ett verkligt smultronställe i Ystad.
Vi sitter under ett träd som är som ett parasoll och en av oss tre damer (hon som pratar skånska men bor i Göteborg ...) påstår att trädet är en alm.
"En alm? Det är ju en lind!" säger jag tvärsäkert.
Om detta blir det diskussioner och ack, så lycklig den där något sturska madamen blir när det visar sig att hon faktiskt har rätt.
Det är verkligen en lind!


Svenne och Maja.
Den somriga hatten köpte Maja i Kina.

Lördagen blir också gemensam frukost på innergården tillsammans med hemifrånkerstin, svenne, maja, ellis, annela och jag själv.
Färskt bröd från Möllers .., Zoegas Skånerost och en strålande sol.
Sedan åker vännerna från Täby norrut och Kerstin berättar att hon drömmer om att bli husägare i Skåne .., nu gäller det bara att plantera samma tanke i Svennes hjärta.


Affärsbiträdets schema. På danska. Tirsdagar slutar han kvart över sju.

Och så tar vi tåget till Helsingborg.
Det blir strosa på stan, äta god mat på uteservering och ett besök på stranden, inte långt från färjeterminalen.
Jag är som en labrador i närheten av vatten och beslutar mig för att bada.
Letar baddräkten ..., som visar sig vara kvarglömd hemma i Ystad.
Då tar jag på mig den nyinköpta vita tunikan med pärlbroderier och badar i den .., jag simmar länge och vattnet är som vanligt varmare än i sydöstra Skåne.., det är så härligt så det går inte i ord att beskriva.
Efteråt, när jag har stigit upp ur vattnet, kommer en invandrad man fram och säger att ... "det är så man ska göra .., det är bra att du vågade .., att du inte brydde dig .." och så visar han med tummen att det var helt okej.
I sanden sitter ellis och blundar mot solen i väster.
Så blir det ny resa, nu till Kävlinge och "Virriga Annie" som brukar kommentera här ibland.



Intill oss, i kupén, sitter Fredrik som arbetar som affärsbiträde i Helsingör, på Kvickly, Danmarks svar på Coop.
Fredrik berättar nästan sitt livs historia under färden mellan Helsingborg och Teckomatorp .., så där som att han ska bli pappa vid tjugo års ålder .., varför han är så förälskad i sin flickvän .., hur det är att arbeta i Danmark .., att han tjänar himla bra på det där arbetet .., han berättar om mordet på kvinnan i just Teckomatorp och sist av allt ..., vilket visar sig vara en förfärligt sorglig historia, varför han har ett personnummer skrivet med bläckpenna på sin vänstra innerarm.



I Kävlinge möter kommentatorsmadamen Annika och det blir några timmar på hennes övermåttan härliga balkong, till brädden fylld med blommor!
Åååå, sicken lycka att ha en sådan!
Vi äter nygräddat bröd och god tzatziki ..., hon bjuder på öl och tänder vackra ljus.
Från pensionatsvärden kommer sms och vi får veta att segelbåten nu ligger i hamn i Viken, norr om Helsingborg.
Allt har gått bra.
Hans på båten skadade arm har tagit sig.
Och medan det på balkongen surras om livets viktigheter, hörs från Annikas vardagsrum musik som jag tycker mycket om .., nämligen detta.



På tåget.
Ellis i solskenet.

Och tänka sig, klockan är över ett på natten när vi återvänder till Ystad.

Och så en liten goding ...

... en tre veckor ung västerbottenshund!

Hasse tog bilden.